28 december, tisdag
Snart är det alltså dags för pausen mitt i detta fina, & början på det där tomma konstiga. Början på något nytt jag aldrig upplevt, något jag inte vet, något jag inte kan. Något som skrämmer mig så in i helvetes mycket. Om en vecka är ni där i fish & chips-landet långt, långt borta. Åker röda dubbeldeckare och ringer varandra från röda telefonkiosker. Jag vet att ni längtar, det hade jag också gjort om jag var som ni. Äventyrliga & sökande efter spänning. Det som är så fint med detta är att det är som gjort för er. Det är det som får mig att le bland alla mina tårar. & bieffekten att jag får kasta mig ut i ovetenskap & saknad kan jag utan tvekan offra för er skull.
Men det är inte lätt när det är svårt, det är det nog ingen som har påstått. Detta är något av det värsta jag kommer göra, någonsin. Nu skrattar ni åt mig, för det är på den nivån mina äventyr ligger på. Sitta hemma och sakna mina vänner. Men ja, det är faktiskt en riktigt stor utmaning fär mig. Ni är ju trots allt mitt liv (L)