27 januari, onsdag

Efter förra veckans föreläsningar kände jag mig i ärlighetens namn mest förvirrad och ganska dålig i jämförelse med resten av klassen. Vi har börjat kursen med Historia och ska enligt kursplanen hinna bearbeta ett SO-ämne i månaden fram tills mitten av maj. Och jag hade verkligen sett fram emot att läsa Historia, det är ett ämne som jag alltid tyckt varit både spännande och intressant. Dels när jag gick på mellanstadiet och allt mest lät som otroliga sagor, men kanske framför allt på högstadiet när vi läste om andra världskriget. Visserligen ska vi inte läsa just det med tanke på att det inte ingår i läroplanen för årkurs 4-6, men det är ändå någonting speciellt att behandla och arbeta kring historien om oss själva oavsett tidsepok.

Men, som sagt, så kände jag mig ganska dålig förra veckan. Tänkte att oj, jag kanske inte ens tycker om Historia längre. Men så igår, när jag grottade ner mig i min litteratur om medeltiden, så kände jag det där igen. Det som jag kände när jag själv gick på mellanstadiet - att fasen vad spännande och roligt detta är. Och när vi dessutom kom till föreläsningen idag och vår lärare för första gången faktiskt höll sig till ämnet och berättade om kungar, uppror och livet i det medeltida Sverige så förstärktes känslan ännu mer. Jag vill bli en såndär lärare som kan berätta fritt om hur det var, vill verkligen lägga tid och kraft på att lära mig faktan så att jag kan fånga eleverna genom att beskriva vår historia precis som om det vore en saga. Som mina lärare gjorde. För förmodligen är det ju just dem som gjort att jag valt att inrikta mig på detta ämne, och då är det väl inte konstigt att jag vill anamma deras lärarstil.