18 augusti, tisdag

Hej bloggen. Vi ses inte så ofta, trots att jag har all tid i världen. Efter en lång men ändå fruktansvärt kort, mysig men samtidigt väldigt jobbig sommar har jag bosatt mig hemma i Malmö igen. Sommaren har mestadels spenderats i Nicklaz och Annas stuga, för där har jag mått som bäst. Och även om det varit kallt och mycket regn har det varit skönt att bara få vara där. Att vara i lugnet och tystnaden i skogen och samtidigt vara en del av tempot när hela familjen varit på plats, kunna ta promenader i skogen, ha någon mer än jag som har lite koll på mig, någon som ser på mig när rullgardinen dras ner och som bara sitter tyst med mig tills allt blir lite bättre igen. Jag vet faktiskt inte vad jag gjort för att få ha honom som en av mina bästa vänner, men jag är så oändligt tacksam över det.

 

Men, hemma igen, och sambo igen. Denna gången med en liten Alice som är något av det sötaste jag sett. Hade någon sagt till mig för ett år sedan att jag skulle skaffa katt hade jag definitivt inte trott på det, men just nu är hon precis vad jag behöver. Sällskap, trygghet, tröst. Fysisk närhet, gos. En grå liten kise som kom alldeles utsvulten till Nicklaz och Annas stuga i slutet av juli och bosatte sig på deras altan och hittade trygghet i oss. Efter flera misslyckade försök att hitta hennes ägare tog jag beslutet att ta hand om henne, och nu har hon bott hos mig i drygt en vecka och vi har börjat hitta varandra. Hon har gjort en uppgradering från tryggheten under sängen till att våga hoppa upp och gosa i sängen, spinner bara jag går nära, älskar att bli klappad på magen och börjar bli en naturlig del av mitt karantänliv. Jag tror hon räddar mig, och jag behöver henne minst lika mycket som hon behöver mig. 

 

Hur det går med karantänen vill jag knappt prata om. Den har varit lång, och längre lär den bli. Jag tror inte ens jag behöver säga att det är jobbigt, jag tror ni kan föreställa er. Och jag försöker kämpa på, trots dippar, likgiltighet och hopplöshet inför i princip allt. Men jag har åtminstone börjat jobba 20% hemifrån, vilket ger mig lite kontakt med verkligheten. Och gud så viktigt det är.