Som alltid kommer finnas kvar. Svida. Värka. Förstöra.
Det finns en tid jag alltid kommer minnas.
Dokument jag aldrig kommer radera.
Som får mig att känna som jag gjorde då. Blind. Självsäker. Unik.
Det finns rader jag önskar att du fick ta del av.
Tankar jag önskar du kunde höra. Tårar jag önskar du kunde se.
Det fanns drömmar om oss som jag levde för.
Som idag är mina värsta mardrömmar.
Varför utsätter jag mig själv för alla minnen?
Varför kan jag inte glömma?
Varför gör det fortfarande så jävla ont?