27 mars, onsdag
När jag inte har något att göra tar jag upp mitt word-dokument. Det finns egentligen ingen röd tråd alls i vad jag skriver, och kapitlena bygger inte på varandra över huvud taget. Men jag älskar att skriva, och jag mår bra av det. Och så länge det är så får mitt dokument faktiskt lov att vara lite rörigt. 

"Jag minns mitt första riktiga möte med William som om det var igår. Det var en stjärnklar kväll i augusti och sommaren började dra sig mot sitt slut. Jag hade tillbringat kvällen hos en vän och skulle just gå hem när han skrev att han ville träffa mig. Direkt drog allt vad inälvor heter ihop sig till en stor klump av nervositet och längtan. Hjärtat pumpade snabbare och mina händer började att skaka. Jag visste inte om det var av rädsla eller glädje, men jag visste att jag äntligen skulle få träffa William.
  Jag gjorde allt jag kunde för att låta kontrollerad när jag ringde min mamma och berättade att jag skulle stanna hos min kompis en halvtimme längre. Och vad hade stackars mamma att tvivla på, jag hade alltid varit väldigt pålitlig. Detta var första gången någonsin som jag ljög för henne, och för en sekund fylldes min kropp av skuld. Snabbt intalade jag mig att hon mådde bättre av att inte veta, och att jag faktiskt var tvungen att träffa honom. För vem visste när jag skulle få chansen nästa gång.
  Innan jag lämnade huset låste jag in mig på toaletten några minuter för att granska min egen spegelbild. Vilken tur att jag valt min pösiga, lite urringade t-shirt just den dagen! Mina bröst såg större ut i den och jag behövde använda alla medel jag kunde för att se äldre ut.
  Tillsammans med tröjan hade jag ett par tighta jeansshorts, och som tur var hade jag rakat mina ben dagen innan. Mina kinder var fyllda av sommarfräknar och trots att jag bara hade lite mascara så var jag nöjd med min outfit. Förhoppningsvis skulle han också vara det. 
  Det sägs att det känns som fjärilar i magen när nerverna sätter igång, men jag tror inte det var några fjärilar i min mage den där kvällen. Snarare bin som ilsket for runt i hela kroppen och plågade medan jag gick. Jag har nog aldrig varit så nervös som då, och det enda jag fokuserade på var att inte snubbla över mina egna fötter. Höger, vänster, höger, vänster. Tänk om han tyckte jag var för ung, för mesig, för töntig. Tänk om detta var slutet på underbara samtal och ljuva komplimanger. Jag sköt bort tankarna. Om han skulle tycka om mig var jag tvungen att vara självsäker och mogen.
  När jag kom fram vid vår mötespunkt var han redan där. Han stod vid sidan av den gamla cykelstigen i skenet från en gatlampa och log mot mig. Jag tänkte att bara änglar kunde vara vackrare och hjärtat pumpade om möjligt ännu snabbare. Han tog några steg mot mig och omfamnade min skakiga kropp, och jag trodde jag skulle tuppa av när jag kände hans fantastiska doft.
  - ”Hej”. Hans röst var som sammet! Det var orättvist, hur kunde han vara så perfekt? Och vad i hela friden gjorde han för att hela tiden få mig att bli ännu mer nervös. Samtidigt fyllde hans värme hela min kropp och jag kände en våg av trygghet i den kyliga sommarnatten.  
  Han var självsäker, och pratade och log. Dessvärre hade jag ingen aning om vad han pratade om. Det enda som fanns var hans leende och hans varma hand i min. För ja, han höll mig i handen. Och när han sa att han ville kyssa mig var jag evigt tacksam över att mörkret skymde mina illröda kinder. Han ville alltså kyssa mig, men han tyckte att det var för tidigt. Att det inte blev någon kyss den där gången gjorde dock inte särskilt mycket för min del. Tvärtom; jag var ganska glad över det med tanke på min ynka erfarenhet inom det området. Mina centrifugkyssar skulle antagligen inte vara i närheten av hans säkerligen underbara kyssar. Nej, jag visste att han ville ha mig och det var allt som betydde något.
  Det var betydligt lättare att gå hem än att gå dit. Mina fötter nästan svävade över marken, och mitt leende var omöjligt att dölja. Som tur var sov mamma redan när jag kom hem, och jag smög ner i min säng utan att byta om. Hela jag luktade William och jag bevarade doften som det mest dyrbara jag haft. Den natten sov han tätt intill mig i mina tankar, och tillsammans var vi oslagbara. Ingenting skulle någonsin få förstöra för oss."