31 augusti, söndag
Okej - nollning i Halmstad 2014. Var tusan ska jag börja?
Från dag ett, då vi nästan kissade på oss av nervositet, så har dagarna bara sprungit iväg. Kanske eftersom dagarna praktiskt tagit suttit ihop, och att jag drömt om nollningen varenda en av de få timmar jag fått sova. Eller för att vi fått lära känna så fantastiskt härliga nollor som fått oss att skratta så otroligt mycket. Jag kan verkligen inte beskriva hur roligt vi haft, så jag väljer faktiskt att låta bli. Det blir bara så krystat annars. Jag vill bara en gång för alla berätta viket otroligt jobb jag tycker att alla tvåor lagt ner, och hur fantastiskt stolt jag är över att få vara del av ett vi som kämpat på hela vägen oavsett vad. För det är ett jävla ansvar, och det kommer verkligen från hjärtat när jag säger att våran stab inte hade kunnat vara bättre. Ni är fantastiska, allihop!
Från dag ett, då vi nästan kissade på oss av nervositet, så har dagarna bara sprungit iväg. Kanske eftersom dagarna praktiskt tagit suttit ihop, och att jag drömt om nollningen varenda en av de få timmar jag fått sova. Eller för att vi fått lära känna så fantastiskt härliga nollor som fått oss att skratta så otroligt mycket. Jag kan verkligen inte beskriva hur roligt vi haft, så jag väljer faktiskt att låta bli. Det blir bara så krystat annars. Jag vill bara en gång för alla berätta viket otroligt jobb jag tycker att alla tvåor lagt ner, och hur fantastiskt stolt jag är över att få vara del av ett vi som kämpat på hela vägen oavsett vad. För det är ett jävla ansvar, och det kommer verkligen från hjärtat när jag säger att våran stab inte hade kunnat vara bättre. Ni är fantastiska, allihop!
Men okej, vad har vi gjort på nollningen då? Ni vet när man gjort så himla mycket kul att man inte kommer på en enda sak att berätta när man väl ska tala om det för någon? Ungefär så är det för mig just nu. För vad fan har vi gjort i tio dagar, från morgon till natt? Vi har vaktat utanför nollepuben om kvällarna medan nollorna fått festa och dansa, följt med nollor hem efter nollepuben på nattbesök, vi har varit en heldag på stranden, haft sexualupplysning med Chuck Båris (och First Aidz & Albin-nollan) och gått läskig spökrunda i Aleskogen. Vi har lekt lekar, sjungt högsång medan vi vandrat två och två i led till olika sällen, vi har gycklat tillbaka maskotar och låtit nollorna skämma ut sig så mycket som möjligt. Och så födde jag en fisk på stranden medan alla tvåor skrek "krysta, krysta". Herregud, tror vi glömmer det där. Och så har vi ju låtit nollorna bygga både lådbil och lådbåt(?) som vi hade tävling mot de andra programmen med på stortorget och längs Nissan. Och så fick vi tvåor vakta den jäkla båten (frigolitbiten?) mitt i natten för att inte bryta mot polistillståndet. Men trots att vi haft sömnbrist och ätit så fruktansvärt dåligt så har vi byggt upp en otrolig gemenskap som jag inte trodde vi någonsin skulle göra. Vilken start på läsåret det har varit!
Och när jag stod där på avmaskeringen i fredags, och för första gången skulle visa mig för nollorna på riktigt. Utan peruk, utan solglasögon, utan ovve och utan fakedialekt. Utan Mamma Ilf helt enkelt. När jag för första gången skulle visa vem Johanna är, då blev det sådär nervöst igen. Men så fort jag tog av mig påsen från huvudet, vände mig om och skulle börja berätta vem jag är så fick jag den fetaste applåden jag någonsin fått. Av en hel föreläsningssal full av lärarnollnor. Den där applåden kommer jag att tänka på varenda gång jag är på dåligt humör. För bara tanken får mig att sväva av lycka. De var nöjda med mig, jag gjorde ett grymt jobb och jag är så otroligt stolt över mig själv över att jag lyckades hela vägen!
