Idag har jag besökt Klinisk fysiologi på Lunds universitetssjukhus för att göra arbetsprov. Och det känns verkligen som de lägger till ett moment varenda gång jag kommer dit nu för tiden. När jag var yngre var det bara EKG-sladdarna, blodtrycksmätaren och pulsmätaren jag var tvungen att ha koll på medan jag cyklade. Idag var det dessutom en mask för ansiktet som mätte andningen, en mätare i pannan som jag helt ärligt inte vet vad den gjorde för nytta (men som jag fortfarande har märke från) och en sladd i öronsnibben som mätte blodtryck. Och sen fick jag, precis som vanligt, cykla med bar överkropp tills jag absolut inte orkade mer. Det är en sån absurd och märklig situation att befinna sig i. Men allting gick bra iallafall, och jag kom upp i en maxpuls på 152 slag. Resten av värdena får jag besked om av min läkare på telefon om ett par dagar. Men det känns bra. Bäst av allt är att det är åtminstone två år till nästa gång!