27 februari, torsdag

Jag tänker inte skriva ytterligare ett tyck-synd-om-mig-inlägg. Jag har redan skrivit så många såna, och förresten är det faktiskt inte synd om mig längre. Ska jag vara ärlig har jag inte haft såhär bra självförtroende på flera år. Inte sedan före acnen. Äntligen blir jag glad varje gång jag ser mig i speglen, jag kan till och med stå kvar ett par extra sekunder bara för att kolla in min hy. Ja, nästan varenda gång jag ser en spegel. Ni som aldrig varit med om detta kommer nog aldrig förstå denna fantastiska lättnad. Det är underbart!

Vill tacka min mamma tusen gånger för att hon ställt upp och tagit ledigt från jobbet flera gånger för att gå med mig till både vårdcentralen, hudmottagningen och olika ansiktsbehandlingar. För att hon trott på allt skit jag velat testa, och för att hon aldrig sagt nej. Och så vill jag få med pappa här också, tillsammans har mina föräldrar betalat flera tusentals kronor för att jag ska få testa det som ansetts vara det bästa mot acne. Allt för att jag ska få känna mig vacker igen. Och nu är jag där, nu är jag vacker. Och jag är så himla lycklig över det!

Detta har hänt de senaste fem månaderna, ofattbart!