30 juni, lördag
Ni som känner mig vet att ifall någon frågar mig ifall vi ska campa säger jag nej utan att tänka efter en sekund. Och ni som känner mig vet att naturen är min fiende. Men faktiskt har jag fått känna på en ny Johanna här uppe i Torekov. Som tycker det är mysigt när regnet smattrar mot tälttaket, och som gärna tar en promenad i skogen eller lägger mig ner på stranden trots att jag blir alldeles sandig. Som går ute i ösregnet utan att bry mig om att jag blir alldeles blöt - jag får ju ändå krypa ner under täcket bredvid mitt element till pojkvän efteråt.
Att jag kommer återgå till det normala när jag kommer hem råder det dock inget tvivel om, hemma har jag ju mitt hus och min trädgård. Varför gå ut?
Men trots detta kan jag för första gången säga det konkret - du har visat mig en helt ny värld, älskling!