8 september, tisdag

Gå upp för tidigt för att vara mänskligt, halvvaken ta ett varv genom lägenheten för att tända. Tvätta ansiktet, sätta på linser, se mig i spegeln för första gången för dagen och fundera på hur fasen det ska reda upp sig. Äta frukost i soffan framför Margaux, Therese, Ida, Alice eller vem som än lagt upp en video. Sminka mig, fixa håret, välja kläder och irritera mig på att jag inte valt ut något kvällen innan. Stressa iväg till jobbet för att komma fram till ett tomt arbetsrum. Först på plats, som vanligt. Sätta på kaffe, slå upp min dator och förbereda det där sista som behövs inför dagens lektioner. Säga godmorgon till alla trötta kollegor som kommer insläntrande en efter en, tappa fokus i takt med att de blir fler. Bli stressad över att kopiatorn inte funkar eller störa mina kollegor för att jag själv ligger i fas. Gå på morgonmöte klockan åtta. Se korridoren fyllas av elever som oavsett hur gårdagen varit möter mig med ett leende. 8.20 - showtime och jag får göra det jag är absolut bäst på, den jag är. Lärarjaget.

Mina fina kids. Mina kollegor. Mitt yrke. Mina rutiner. Min vardag. Fy fasen vad jag saknar er.