28 november 2012

Förebilder

Jag är ganska bra på att skriva om kärlek. Och om såntdär som händer om dagarna. "Idag var jag på jobbet"-inlägg. Tråkigt inlägg kan vi kalla dom. Nej, här ska det bli lite nystart känner jag! Roliga inlägg, kan vi kalla det. Och lägger man på Mia Skäringers röst på de der meningarna blir det riktigt roligt. Ni kanske till och med kan tänka hela inlägget med hennes röst, för oj vad kul det blev då helt plötsligt!
 
Jag hade faktiskt velat vara lite som Mia Skäringers karraktär i solsidan. Lite sådär rolig så fort man tittar på henne. Man vet liksom att det kommer komma något roltigt så fort hon öppnar munnen. Det är nästan så att man skrattar redan innan. Sen finns det ju hela den där biten om att man aldrig blir tagen seriöst ifall man är sådär, men det tänker jag bort just nu. Hon är lite av en förebild, för lite så vill jag vara.
 
Och så har vi Seth Cohen i O.C. För där har vi verkligen någon jag vill vara som. Han vänder liksom alla negativa situationer till positiva, och det går inte att låta bli att dra på smilbanden när han finns på tv-skärmen. Hela minspelet, och alla snabba kommentarer. Jo, där har vi ännu en. 
 
Jag kan väl trösta mig med att bägge två är rollfigurer och inte finns på riktigt. För inte kan väl en riktig människa vara sådär kul alltid? Eller? Man kan ju önska att det var så.