I förra veckan när vi tittade genom mormors hus hittade vi en hel låda med alla de brev jag skickat till henne. Det första är från 2002, när jag alltså bara var 9 år gammal. Så idag, när jag ändå är ledig och halvsjuk och det är riktigt höstrusk utanför fönstret, fick jag för mig att läsa genom dem. Och jag har skrattat, högt och rakt ut så att tårarna fullkomligt sprutat, åt mig själv. Och mitt bland allt hittade jag ett datorskrivet brev från en resa till Toscana som vi gjorde 2005, där jag skrivit i dagboksform. Tänkte jag skulle dela med mig av en bit av den, under det tillfället då vi skulle upp i det lutande tornet i Piza. Och hoppas innerligt att ni tycker det är lika roligt som jag!
