29 april, onsdag

Valborg kommer nog alltid ha en lite jobbig plats i mitt hjärta, det inser jag nu. Och det är inte bara på grund av alla yttre faktorer, som att man tvingar sig själv sitta ute trots att det egentligen är på tok för kallt. Nej, det handar snarare om det där som hände. Det som sitter kvar trots att det gått sex år och att jag borde ha glömt för längesen. Jag är nog mer påverkad än jag vågar erkänna för mig själv. Det är väl de där ärren som finns kvar trots att såren har läkt. Dom som aldrig försvinner helt. Och valborg tog nog priset för alla de där ärren, det är väl därför det sitter i. Och jag är precis lika rädd för att det alltid kommer finnas kvar som jag är för att glömma.