22 oktober, tisdag

Jag tror att gubben i reklamen, som säger att de flesta är lyckligare när de är sjuttio än fyrtio, har fel. Egentligen insåg jag detta redan när jag jobbade i kassan på apoteket, ingen var så sur som pensionärerna. Och idag när jag var påväg hem från praktiken motbevisade jag gubben i reklamen än en gång.

Som vanligt cyklade jag på trottoaren, som man så enkelt tar för en cykelväg i denhär staden. Allting i Halmstad är för fan cykelvägar, det finns åtminstone inga skyltar med förbud. Men så mötte jag gubben med rullatorn. Jag bromsade in och hoppade av min cykel, det såg ju faktiskt ganska svårt ut för honom att ta sig fram redan utan fartvinden från min cykel. Snällt av mig, tänkte jag, men han delade inte min tanke. "Du vet väl att man inte får cykla här!?". Jävla gubbe. Jag stannade, såg beklagande på honom och utbrast tacksamt "Får man inte? Tack för att du sa det, då vet jag det till nästa gång!". Så blev gubben tyst som i graven och fortsatte att gå. Själv ledde jag cykeln tills jag inte längre kunde se honom, då hoppade jag upp och trampade vidare. Jag är gärna trevlig mot äldre, men då kan man väl begära lite tillbaka också?