24 februari 2015

Träningsdrogen

Min vardag

24 februari, tisdag
Jag klarade att hålla mig från gymmet i en dag. Den där tjocka känslan i halsen igår övertalade mig att det vore bättre att dricka te och läsa bok hemma i soffan istället. Så jag gjorde det. Och jag är lite stolt över mig själv, med tanke på att måndagarna är de bästa på gymmet. Då går jag på core-pass med en hur härlig och peppande instruktör som helst. Men jag får ladda upp inför nästa måndag istället!
Idag kändes halsen bättre och jag såg ingen anledning att vila mer. Så jag gick och körde på som vanligt, trots att jag lovat mig själv att ta det lugnt. Och trots att jag fortfarande kan känna mig ganska malplacerad bland alla muskelberg kan jag inte låta bli att känna mig lite stolt över mig själv. Jag har knåpat ihop ett eget program som är alldeles lagom köttigt. Med influenser från min gymnastikkarriär, lite inspiration från nätet och övningar jag tagit rakt av från måndagspassen. Vilken härlig känsla det är när svetten rinner, och så den där kicken när det blir lite lättare än förra gången - varje gång. Jo, det är faktiskt kul att träna. Och både Chrisse och jag har utvecklat den där beroendekänslan och känslan av att verkligen vilja gå dit, kan ni tänka er!? Han bara rasar i vikt och vi båda är så otroligt mycket piggare. Så kul att se resultat!
Min favoritdel av träningen kommer nog alltid att vara stretchingen på slutet. Det sitter nog i sedan gympatiden. Jag ser hur alla andra kommer till stretch-mattan för två minuters halvtaskig tänjning och förstår verkligen inte hur de bara kan hoppa över den delen. Själv njuter jag hur länge som helst av att varva ner och tänja ut mina muskler. Spagaten börjar också närma sig, och det är ju inte fy skam. Det var ju ett tag sedan jag var nere. 
Ikväll ska jag titta på biggest loser. Mitt absoluta favoritprogram, utan tvekan. Det är så fantastiskt att se viljan, och det ger mig så otroligt mycket motivation. Och så är det ju inte fy skam att ha en gladiator att titta lite extra på, hehe.