8 augusti, onsdag

Idag är det exakt ett år sedan jag började jobba på Prästängsskolan. Och trots att jag är kvar i samma byggnad och samma klassrum känns det himla annorlunda att börja efter semestern nu jämfört med då. Till att börja med var vi 7 klasslärare när vi började förra året, av dessa är endast två (mig själv inkluderad) kvar av olika anledningar. Det är nog det som känns allra konstigast, att det är ett annat gäng i personalrummet. Jag har inget tvivel på att detta gänget kommer kännas superbra när vi lärt känna varandra, men just nu är det ändå lite vemodigt. Att min nostalgiska sida alltid tagit lite mer plats än den borde gör ju inte saken bättre. Men snart börjar mina elever igen, samma elever som jag haft sedan jag började, och då kommer det förhoppningsvis kännas lite mer som vanligt igen.

 

Förutom att det hänt massor i personalstyrkan så känns det såklart betydligt lättare att börja jobba nu än vad det gjorde för ett år sedan. Jag känner mina elever, och jag har lärt mig enormt mycket på mitt första år som gör att i princip allting känns så mycket mer självklart nu. Jag känner att jag har koll på läget. För ett år sedan var känslan något annorlunda. 

 

I övrigt känns det bra att börja jobba igen och jag ser fram emot lite mer fasta rutiner, inte bara på jobbet utan även med sömn och mat (och godisätande, rosé på balkongen...). Hej läsåret 18/19 - nu kör vi!