Ikväll sa det pang och ångesten kom som ett brev på posten. Innan dess spenderade jag dagen på jobbet för att ta igen en av dagarna jag var tjänstledig förra veckan, och så länge jag var där mådde jag bra. Det goda humöret höll sedan i sig när jag kom hem prick klockan fyra för att se Sverige gå vidare i VM. I brevlådan gömde sig dessutom ett paket från min fina Bella (se bild!) som gjorde mig ännu lite gladare. Efter matchen lagade Chrisse supergod ryggbiff till oss för att fira att jag har semester på riktigt nu. Och sen kom den - ångesten. Pang. Jag har nästan sex veckor ledigt och jag klarar inte av tanken på en ostrukturerad vardag. Blö.

Efter en lång, apatisk stund i sängen, några tappra försök av Chrisse att muntra upp mig och en lång varm dusch lyckades Chrisse till slut få med mig ut i soffan. Där valde vi en urusel film på Netflix och i takt med att den närmade sig sitt slut blev jag på något bättre humör. Nu känns det faktiskt helt okej igen. De tre närmaste dagarna är planerade vilken lugnar själen litegrann. Därefter borde jag väl utsätta mig för oplanerad ledighet, mest för att träna menar jag.

Bjussar på en bild från min grymma baklängesplanering (som är framlänges för oss som gått vår lärarutbildning de senaste fem åren), en på Bellas fina present och så en från 3-0-vinsten mot Mexico idag!