Efter en sista hektisk vecka så blev det fredag med skolavslutning och att var det innebär. Och jag är så otroligt stolt över mina fina elever som sjöng och spexade på avslutningsceremonin, och kanske lite extra stolt över de elever med diagnoser som lyckades hålla ihop sig och vara med hela tiden. Så fina de är!

Och nu har jag semester, och det är ett jäkla hopkok av känslor. I fredags var jag superglad, medan jag igår mest var apatisk och likgiltig. Tror jag landade i att jag har 7 i princip oplanerade och ostrukturerade veckor framför mig (blandat med pms), vilket skapade mer ångest än glädje. Idag har jag mest varit stressad över packningen eftersom vi ju faktiskt drar till Grekland med Chrisses familj imorgon. Jag hoppas verkligen att jag kommer ner i varv under veckan så att resten av semestern kan präglas av ett något sånär inre lugn. 

Jag avslutar med världens finaste brev som jag fick av en elev i fredags!