27 mars, tisdag

I förmiddags spenderade jag ett par timmar hos frisören för att fräscha upp håret med lite slingor och skapa en frisyr igen av det som under de senaste veckorna helst bara fått åka upp i en tofs för att synas så lite som möjligt. Snyggt blev det, som alltid hos Jeanette på Stråh i Limhamn. När jag var färdig där körde jag raka vägen till Willys för att storhandla, och när jag stod i hissen påväg upp till takparkeringen med min fyllda kundvagn mötte jag min egen blick i spegeln. För första gången någonsin såg jag en vuxen person där på andra sidan av det blanka spegelglaset. Jag vet inte om det var min nyfixade solsidan-Mickan-frisyr, eller om det var den fyllda kundvagnen framför mig som gjorde det. Men för första gången såg jag mig själv i en situation som jag inte brukar se mig själv i. Något så vardagligt som en storhandling, men plötsligt såg jag mig själv utifrån. Så självständig och så grymt stolt över mig själv över var jag faktiskt är i livet. Jag som alltid strävar framåt och fortfarande känner mig som en vilsen tonåring nio dagar av tio - jag kanske är ganska vuxen ändå. Egentligen borde jag väl känna mig vuxen varje dag med tanke på att jag har ett stort ansvar för fyrtio barns utbildning i mina händer, men nej. En hiss på Willys var det som skulle till. Hur skevt är inte det?

 

Väger upp vuxenkänslan med lite snapshatfilter, känns bättre så för min inre tonåring.